CLOSER TO THE EDGE

Hejhopp! Vill ni höra om min dag? Klart ni vill.

Vaknade senare än jag skulle = missade bussen = missade
franskan. Oups, ehe. Hade geografi, textkommunikation och
samhällskunskap, mycket intressant. Slutade klockan tre,
åkte ner på stan med en buss som luktade tuggummi och en
marcus som hade ont i handen för att han hade slagit staffan.
Marcus drog till tåget och jag mötte andrea vid fyra ungefär.
Vi satte oss på ett café vid ån, började prata, och blev sittandes
där till klockan sju. Då gick vi till Thai Village, åt buffé och
friterad banan och pratade lite mer. Klockan blev halv tio.
Jag tänkte att jag kanske skulle börja dra mig hemåt för jag
hade ingen lust att komma hem mitt i natten, vilket jag ändå
gjorde ser jag nu, haha. Tänk så knasigt det kan bli.

Anyhow, betalade och gick. Kom till stationen klockan 21:48
och såg att bussen hade gått för exakt åtta minuter sedan.
Nästa buss skulle inte komma förrän om en timme. KUL

Det är då man känner att, det är nog inte min dag.

Men var inte på humör för ett depp-moment, så jag underhöll
mig bäst jag kunde i stationshuset genom att:

- kolla på konstiga människor (tex en tant som satt och
pratade för sig själv på en bänk under hela tiden jag var där)
- springa neråt i rulltrappan som går uppåt
- springa uppåt i rulltrappan som går neråt
- gå catwalk fram och tillbaka i en lång korridor med bänkar
- fundera över varför stationen var proppad (skojjar inte, den
var verkligen proppad) med folk så sent på kvällen när den är
i stort sett är helt tom vilken tid på dagen man än kommer dit.

Allt medans min trogna följeslagare ipoden spelade glada
trudelutter i mina öron. Och om det var någon av er som såg mig
vill jag säga såhär: jag lovar att jag inte är dum i huvudet, jag
blir bara lätt uttråkad och är allmänt knäpp. Inte svårare än så.

Natti!