Jag har sån lust att flytta hemifrån på söndagkvällar. Längtan blir som extra stor då.
Jag vill sitta på en egen balkong och titta ut över staden och natten med en stickad filt och
en stor kopp te. Jag vill gå vilse på ikea med kompisen som känns som min bror i jakt på en
skohylla och en ny taklampa. Jag vill kunna gå ut och veta att det finns ett ställe att komma
hem till som är bara mitt. Jag vill ha en plats där jag kan gömma mig när allt känns hopplöst
och en plats där alla mina vänner får plats när jag inte vill känna mig ensam. Jag vill ha en
hel massa rum där bara jag får gå och där jag kan skrika ut min ilska och min glädje när
jag behöver. En telefon med samtal som bara är till mig och en brevlåda utan andras brev.
Jag vill kunna vara självständig.
Men å andra sidan vill jag inte vara utan det låga ljudet av pappa som tittar på tv eller
aleksis musik när jag ska sova. Jag skulle sakna att bli väckt av att isa går förbi min dörr
och pratar alldeles för högt i telefonen. Jag behöver veta att både mamma och pappa finns
där när jag behöver tröst som inte någon av mina kompisar kan ge mig. Behöver veta att
det finns någon annan som tar över om problemen blir för stora eller besluten för svåra.
Tänk vad mycket som får plats i en tanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och ha en åsikt.