Vi brukade vara vänner. Vi brukade kunna prata om allt. Jag brukade se dig som en av dom jag litade mest på i hela världen. Jag brukade kunna vara mig själv i ditt sällskap.
Men nu hälsade vi på varandra med en nick. Stod sida vid sida på busshållplatsen. Med allt att säga men inga ord för att få det rätt. Hur kunde vi låta det gå så långt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och ha en åsikt.