Ja så det var väl inte igår precis.
Lyssnar på melissa horn och tittar ut på snön. Sitter i min älskade lägenhet i järvsö där jag spenderade hela sommaren. Skriver fortfarande i stort sett ingenting här eller på twitter eller någon annanstans där folk kan läsa för den delen. Skriver ett långt word-dokument med tusen känslor och ännu fler ord. Jag trodde inte att jag hade så här mycket känslor i mig. Jag vet inte ens vad jag ska tro om någonting. Jag är så jävla arg men tänker ändå flera gånger om dagen att allt nog bara blev fel och så går jag igenom allt i mitt huvud tills det inte finns något kvar. När jag har gått igenom allt tillräckligt många gånger slår det mig att det egentligen är så enkelt. Det kommer inte att bli bra bara för att vi träffas. Det kommer inte att gå över och han kommer inte att ändra sig. Han vill inte längre ha mig och han saknar mig inte. Där har vi självinsikt mina vänner. En förjävlig självinsikt som gör ont överallt, but still.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och ha en åsikt.