VI KUNDE ALDRIG RIKTIGT VA SOM DOM

Alltså det finaste som finns måste ju ändå vara skratt. Människor som skrattar. När (inte om, när) jag jobbar som fotograf ska jag försöka fånga skratt hela tiden. Om man ler så behöver man fortfarande inte se glad ut. Det kan döljas så mycket sorg i ett leende. Men i ett riktigt, äkta gapskratt är det svårt att dölja saker. Det visar glädje och lycka och det är ju typ hur fint som helst. Var bara det jag hade att säga.