Har tänkt lite på det här med soulmates. Tänk vad många det måste finnas egentligen som man skulle passa så sjukt bra ihop med, som man aldrig kommer att träffa. Kom på det för ganska länge sedan och blev påmind om det igen häromdan.
Det är ju så många som man bara går förbi hela dagarna utan att ens se dem. I skolan, på jobbet, på bussen eller bara på stan. Inte det att man tittar bort. Man kanske till och med får ögonkontakt, men det betyder inte att man har sett varandra. Ni vet vad jag menar. Man tittar, men man ser inte. Och tänk om en av dessa, om jag bara lärde känna honom, skulle kunna göra mig lyckligast i världen. Det är ju inte mycket att göra åt saken eftersom man omöjligt kan lära känna alla man ser om dagarna, men det är roligt att leka lite med tanken. Sånt jag brukar fundera på när jag inte har något bättre för mig. Tjo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och ha en åsikt.