Studenten är nu så nära att jag börjar känna lite ångest. Vet inte vad jag vill göra när jag "blir stor" eller vad jag överhuvudtaget vill göra av mitt liv. Men den största anledningen för ångest är att jag inte kommer träffa mina underbara klasskamrater varje dag. Under typ hela ettan och stora delar av tvåan var vi så väldigt uppdelade i fina små gäng som bara hängde med varandra. Man umgicks inte med alla helt enkelt. Men nu i trean har vi fått sån jävla sammanhållning tycker jag, och det är så klart i samband med något sånt som det är dags att sluta skolar för gott och skiljas åt.
Gah
Det var allt för tillfället.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
och ha en åsikt.